tjuvnyp

Finns inte något mindre trevligt sällskap när man vinglar hem vid tvåtiden från en lång bussresa. Bara ben är mums och så säger det bara slurp. Jag som hoppades att alkohol i blodet skulle vara avskräckande.

Bilden är utan illvilligt baktanke stulen från google.

Cappuccino är ett förbaskat svårstavat ord. Jag försökte med sjuttioelva olika stavningar innan jag gav upp och googlade mig fram till den rätta. Hur som helst är det en fantastiskt god dryck som jag gärna gör på pulver och varmt vatten. Lagom avancerat när kaffesuget sätter in.
 Det finns dock en liten hake, fast den är inte så liten för alla. För mig är den till och med ganska stor. Det är såhär att huvudingrediensen är mjölkpulver.
 Mjölkpulver är som ni säkert vet typ mjölk utan vatten och har man en mage som inte klarar av mjölk så är mjölkpulver ett rent helvete. Laktosenzymet saknas i tarmen och konsekvensen blir en hiskelig magvärk och en gasproduktion som kan få vem som helst att överge fältet.

Mjölkpulver tillverkas genom att skummjölk värms och kyls och kyls lite till. Laktosen omvandlas under den här prossesen till mjölksyra. Men sedan händer det dumma! Tror ni inte att det tillsätts mer skummjölk med laktos i till den laktosfria första blandningen?!

Jag är inte så dum att jag inte begriper att dte blir smakskillnad. Men det vore helt fantastiskt och surpla på min cappuccino utan att ha ett gasverk ovanför skärpet och en pojkvän som helst vill sova med en klädnypa över näsan. 
 
Ett rejält nyp med riktigt lång naglar kanske kan få dem att sluta blanda i laktosmjölk i pulvret? man kan ju alltid hoppas.